Vad är det nu som är så heligt med 8 timmar? Kan det vara att för vissa 8:an lagt sig, pekar ut i evigheten och blivit religion? Snart 100 år sedan 8 timmars dagen infördes.

Atta_evighet

Man gick då från ett läge där arbetsdagarna tidigare varit 10 -12 timmar långa. 12 timmars hårt fysiskt arbete tog sin tribut. Skulle man efter sådana arbetsdagar engagera sig t.ex. i fackligt eller politiskt arbete på sin fritid så ville det till att hålla fokus.

Lätt att inse att man nog från det dåvarande etablissemangets sida hade en preferens för utpumpade arbetare utan så mycket energi över för olika samhällsengagemang. Kan liknande bevekelsegrunder finnas idag?

Kanske, men en minskning från 40 timmar i veckan till 35 timmar i veckan är endast en minskning med 12,5 %, inte särskilt revolutionerande. Om man fördelar minskningen över 10 år får man en minskning på 1,25 % om året.

Borde inte en sådan liten minskning kunna kompenseras av tillbakahållen löneökning eller löneminskning? Medellönen för metallarbetare är idag knappt 23 tusen kronor, dvs. cirka tre gånger mer än existensminimum så nog finns det ett utrymme för återhållsamhet eller försiktiga nerdragningar.

Det tyngsta argumentet för att behålla åttatimmarsdagen är att en minskad arbetstid skulle ytterligare försvaga Sveriges internationella konkurrenskraft. Men om minskningar i arbetstid kompenseras med minskat löneuttag så borde väl detta argument i motsvarande mån försvagas?

Fackets roll i ett arbetstidsförkortningssammanhang blir naturligtvis lite intressant. Kanske måste rollen omdefinieras och kanske detta nödvändiga omdefinitierande stöter på patrull på sina håll.

Sen ska man inte glömma att den totala skattebördan av utgifter för A-kassa, sjukförsäkringar, förtidspensioner och försörjningsstöd i den mån arbetslösa kan anställas i stället för att gå arbetslösa minskar. Minskade offentliga utgifter blir plusposter i arbetstidsförkortningsekvationen.

Folk försvinner inte för att de hålls utanför arbetsmarknaden vilket Husby på ett iögonfallande sätt bär vittnesmål om.

Andra änden av inkomst-, förmögenhets- och konsumtionsspektrumet måste kanske föras in i bilden för att moraliskt balansera och öka acceptansen för ett åtstramat konsumtionsutrymme kopplat till arbetstidsförkortning.

Varför inte titta på möjligheten att införa individuella och progressiva konsumtionsskatter? Storförbrukare av t.ex. bensin, olja, naturgas eller köttprodukter skulle då betala högre genomsnittliga konsumtionsskatter än lågförbrukare.

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page