ekonomer800px

Bara två i det här gänget som kan försvara sig i dagens offentliga debatt. Jag skulle dock gissa att majoriteten av dessa ekonomer  skulle vara beredda att ompröva ett och annat i ljuset av dagens verklighet. Men farbröderna var nog inte lätta att tampas med i sina respektive tidsepoker.

Man hade tänkt sig för en och annan gång innan man gick upp i ringen mot dom  här mästarna (kanske med något undantag). En hade definitivt inte backat från sina positioner – Malthus (1766 – 1834). Malthus huvudtes var att befolkningstillväxten är exponentiell medan ökningen i livsmedelsproduktion är aritmetisk. Genom olika former av globala katastrofer i form av epidemier och hungersnöder skulle emellertid en skenande befolkningstillväxten återföras till lägre nivåer.

Alla tidsepoker har sina utmaningar men om herrarna ursäktar så  dristar jag mig ändå att tycka att vår tids utmaning ändå slår det förflutnas. Nu handlar det om den mänskliga civilisationens överlevnad. Så det gäller att inte tappa perspektivet. Man får ta ett par steg tillbaka och några djupa andetag. Sådärja. Nolltillväxt. Låter inte så kul.

Vi får vrida lite på begreppet. Kungen av Bhutans upplägg var inte dumt. Ersätta BNP-begreppet med ett lyckoindex som målvariabel. Ingen dum idé att börja med att specificera målvariabler. Inte fel att addera ett fattigdomsindex, ett inkomst- och förmögenhetsfördelningsindex, ett sysselsättningsindex och ett klimatindex och sedan bygga ekonomiska modeller med utgångspunkt i dessa index.

Dock herrarna får återigen  ursäkta dagens läge skiljer sig från gårdagens, liknar kanske mest ett globalt krigstillstånd. Kanske finns det då inte tid att avvakta finliret med ekonomiska modeller, kanske får de politiska besluten tas i avsaknad av vägledning från nationalekonomisk teori!

Men i och för sig. Med dagens datateknik, simuleringsmodeller osv kan man göra mycket intressanta saker. Om man tittar på sakerna i mikroperspektiv kan man inte undgå att göra några iakttagelser. Det hackas mycket på folk som snackar för mycket. Mindre snack och mera verkstad osv, osv. Man har hört det några gånger. Men egentligen är det just detta som behövs. Folk som kan luta sig tillbaka och tänka, som är kapabla att teoretiskt hantera våra komplexa verkligheter och som är tillräckligt många och tillräckligt väl organiserade för att ta sig an de analytiska utmaningarna.

Men tittar man i lokala, regionala och nationella myndigheter så ser man bara det ena intellektuella fiaskot efter det andra. Samtidigt pumpas det ut akademiker som sedan i många fall kan få hålla på i åratal att söka fåtaliga  tjänster tillsammans med sådär en 700 – 800 medsökanden per befattning. Är det så att inkompetensen och förljugenheten har kommit till makten och att detta är det egentliga miljöhotet?

Tillhör inte dom som vill sätta diagnoser på folk men här ligger en del diagnoser nära till hands.

 

 

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page