Marknaden löser inte alla miljöproblem

Alla de stora förespråkarna för marknadsekonomi inkluderande, Adam Smith, John Maynard Keynes, Paul Samuelson, Friedrisch Hayek och Milton Friedman har varit fullständigt medvetna om marknadsekonomins tillkortakommanden. Dessa brister hänger ihop med förekomsten av externa effekter, asymmetrisk information och naturliga monopol.

Externa effekter är t.ex utsläpp av miljöskadliga ämnen vars kostnader inte direkt drabbar producenten. Asymmetrisk information är när en producent sitter inne med information som köparna saknar. Ett naturligt monopol är ett område där den ekonomiska logiken talar för endast en producent, i dessa fall finns det alltså ingen marknad, exempel är VA-nät och nät för elöverföring.

Några frågor:

Var det marknaden som förbjöd DDT?

Var det marknaden som tvingade fram en sanering i Teckomatorp efter BT-kemi?

Var det marknaden som byggde sjukhusen, vägnäten, hamnarna och flygplatserna?

Var det marknaden som införde barnbidrag och folkpension?

Var det marknaden som tvingade fram cancermärkning av cigarettpaket eller som förbjöd rökning i offentliga lokaler?

Vem är det som fortsätter att prospektera efter fossila bränslen när vi vet att vi redan har överskridit det ppm CO2 ekvivalenter i atmosfären som jorden tål?

Är det någonting som historien lärt oss så är det väl att vare sig endast marknad eller endast planekonomi kan lösa de globala miljöproblem som mänskligheten nu måste tackla. Politikens miljöutmaning handlar om att hitta de rätta avvägningarna mellan plan och marknad. Dogmatism  på båda kanter leder mänskligheten fel och inrymmer uppenbara risker inte bara för miljöhaverier utan också för demokratiska haverier.

Hur står det egentligen till i Grön Ungdom?