Strukturell övervikt i västvärlden och på en del andra ställen som t.ex. Golfen

Övervikt kan enligt min mening diskuteras på olika plan. Ett samhälleligt och ett individuellt. Att diskutera övervikt behöver alltså inte innebära att kritik riktas mot enskilda individer. Det finns många, många strukturer och mekanismer som trycker in folk i övervikt.

Samhället blir mer och mer bilanpassat, punkt till punkt transporter i privatbil gör att apostlahästarna atrofiererar och att bukarna sväller. Dagligvaruhandeln trycker på oss stora förpackningar av designad mat som triggar tvångsätande. Ett hysteriskt utbud av recept och kulinariska läckerheter driver på ätandet.

Om man tittar på dokumentärfilmer från 20- och 30-talet ser man nästan endast slanka människor. Dokumentärer från dagens storstäder är fulla med fläskiga typer. Hade vi kunnat färdas bakåt i tiden till 30-talet och satt en stegräknare på utvalda personer så nog tusan hade man kommit på att den tidens människa genomsnittligt förflyttade sig 2 – 3 ggr längre sträckor till fots än dagens. Därmed inte sagt att jag vill ha tillbaka nödåren men det fanns något i gamla tider som var bra och som nu är väck.

Faktum är att det går att räkna fram hur mycket vår aggregerade övervikt bidrar till växthuseffekten. Jag tror att detta bidrag ligger i storleksklassen 3 – 5%, alltså inte småpotatis precis. Övervikten är en samhällelig miljöfråga.

Jag skulle gärna se att det dök upp en ekologiskt inriktad dagligvarukeja med inriktning på att underlätta för folk att göra kloka matval, mycket vegetariskt, små förpackningar av chips och godis, kalorimärkning av hela innehållet i en matförpackning (inte bara av 30 grams portioner)  och inriktning mot att underlätta för folk att förbruka kalorier när de förflyttar sig till butiken, cykelparkeringar med prioriterad lokalisering och med tak och laddstationer för elcyklar och elmopeder.

Bara genom att välja att handla i en sådan butik skulle man minska risken för överätande – lätt som en plätt.

Liliith Svensson (KD) och bostäderna i Varberg

Måste vi sänka kvalitén för att få billigare bostäder? Absolut inte! Några tips:

1.Se till att det blir konkurrens vid upphandlingen. Låt byggbolagen konkurrera utgående från samma arkitektoniska lösning. På så sätt kan oligopolistisk prissättning minskas.

2. Se till att korruption hos kommunala tjänstemän utesluts genom effektiv internrevision. Se till att internrevisionen jobbar seriöst och inte väjer för lojaliteter till partikamrater i känsliga befattningar.

3.Bjud in byggbolag från lågkostnadsländer att delta i anbudstävlingar.

4. Var uppmärksam på anbudskarteller. Se till att tjänstemännen på exploaterings- och inköpssidan i kommunens förvaltning är insatta i konkurrensreglerna.

5. Förmodligen kan även mindre lokala byggbolag bli huvudentreprenörer, att så inte sker beror förmodligen på en i förväg uppgjord rollfördelning mellan byggaktörer.

6. Tillämpa i realiteten EUs upphandlingsregler och trixa inte för att slippa konkurrens från andra EUländer. Varför ser vi inte ett enda spanskt, grekiskt, portugisiskt eller lettiskt byggbolag i kommunala exploateringar? Visst finns det utländska byggjobbare här men deras närvaro slår inte igenom i konsumenternas lägenhetspriser, förtjänsterna stannar hos byggbolag och underentreprenörer.

7. Kvadratmeterkostnaden skall kunna komma ner från 35 till 15 tusen kronor.

8. Visa nu att politikerna har något litet annat än gelé i ryggraden!

Spelar det någon roll vad det kostar att bygga när man ändå lånar till investeringen? En 3a på 70 kvadrat kostar med 35 tusen kr per m2 hela tvåmiljonerfyrahundrafemtiotusen kronor att bygga. Detta ger en kaptitalkostnad på åttatusen kronor i månaden vid en årsränta på 4 %. Som hyreslägenhet måste en sådan lägenhet hyras ut för mer än 10.000 kr i månaden för att inte ge förlust. Kan man i stället bygga för 15 tusen kr per m2 kan hyran bli 5.000 kr i månaden vilket är vad en pensionär med endast garantipension orkar med med nöd och näppe.

När byggbolagen vill ha ett förenklat regelverk för att de skall slippa anpassa sina byggmetoder i kostnadssyfte så gäller det att se upp! Härigenom cementeras också upphandlingsmetoder som minimerar konkurrens. Ur konsumentens synvinkel är det helt säkert bättre att byggbolagen får dras med vissa kostnadsfördyringar pga  mer flexibla produktionsapparater om kommunerna därigenom kan få en avsevärt förbättrad konkurrens.