När min mor disputerade i processrätt i Lund i början av 60-talet skickades hon av sin handledare professorn i processrätt, Karl Olivercrona, till Oslo för att samla in information. I detta sammanhang introducerades hon till Höjeste Rett som höll ett arbetssammanträde. Så ställdes den oundvikliga frågan: vem är då Er handledare. Svaret gavs. Sen föll en isande minutlång tystnad. Min mor fattade ingenting, samtalet länkades in på nytt ämne.

I enrum med kontaktperson kom sedan förklaringen. Karl Olivercrona var en känd svensk nazist och hade avböjt en norsk förfrågan att med sina tyska kontakter försöka få loss ledande personer vid Oslos universitet som satt internerade i tyska koncentrationsläger under andra världskriget. Minnet av de som svek var fortfarande färskt i Oslo i början av 1960-talet.

Månne hägrade en befattning som justitieminister i en svensk quislingregering för den gode Karl. De nazistiska sympatierna gick djupt inte bara i lundensiska akademiska kretsar utan även rent allmänt i den skånska myllan. Men nu är det 2013, korten har blandats om och mycket vatten har runnit under broarna, vi behöver inte gå på detaljer, men inte  heller jag kommer ifrån att MV Mavi Marmara har ett starkt case.

Citatet i föregående inlägg från barnboken Kanaljen i Seraljen  av Lennart Hellsing.

PS Ben Ali hette den korrumperade tunisiske presidenten som störtades i januari 2011 i den tunisiska revolutionen.

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page