Den 14e september förra året skrev jag ett blogginlägg på rubricerat tema. Frågan är verkligen aktuell. I snabbköpskassan, på möten, i privata samtal – frågan återkommer – ofta under vånda. Jösses vilken förändring till det sämre jämfört med när jag sökte mina första jobb på 70-talet.

Stora grupper lever idag i ekonomisk osäkerhet beroende på arbetslöshet eller undersysslesättning. Det politiska parti som kan projicera trovärdighet i denna knepiga fråga har helt klart trumf på hand hos väljarna.

Lite genant att behöva erkänna, men i mitt septemberinlägg saknades helt frågan om arbetstidsförkortning. Aj, aj, aj!

Vad är det egentligen som säger att 8 timmars arbetsdag är det optimala? Frågan var redan på 1800-talet en central fråga för fackliga organisationer. År 1919 antog Sveriges riksdag en lag om införande av 8-timmars arbetsdag.

Snart 100-årsjubileum med andra ord. Då kan det vara dags att ta nya friska tag med ytterligare minskningar av arbetstiden. Kanske är det rent av så att arbetstidsförkortning är den viktigaste komponenten i sysselsättningsekvationen. En del ”goda” argument har onekligen tillkommit sedan Sveriges riksdag lagstiftade om 8 timmars arbetsdag för 94 år sedan.
income and happiness in the usa
Synen på människan som endast producent och konsument upplevs som alltmer torftig och förlegad. Människan behöver definieras i många fler dimensioner. Många upplever idag alltför mycket negativ stress i arbetslivet, med utbrändhet och känslor av meningslöshet i släptåg. Stora mänskliga potentialer som idag slumrar skulle kunna realiseras givet mindre tidspress och en bättre organisation i arbetslivet.

En miljömässigt hållbar utveckling vad gäller energi- och materialförbrukning kräver att tillväxten bromsas in och länkas från varor till tjänster som t.ex. utbildning. Kanadensaren Peter A Victor har föredömligt, i introduktion till denna blogg av Birger Schlaug,  analyserat vad som krävs för en uthållig tillväxt. En av hans viktigaste slutsatser är att nuvarande sätt att med BNP-måttet mäta nationers framgång är felaktigt och bör ersättas med ett mått som på ett mycket bättre sätt fångar upp människors faktiska välbefinnande.

I boken ”Managing without Growth” framhäver Victor att vi i västvärlden i stort sett inte har fått någon höjning alls av upplevt välbefinnande under de senaste 60 -70 åren. Denna nedslående iakttagelse går stick i stäv mot den bild av ständigt tilltagande välstånd som dagens människor får sej till livs genom massmedias och politikers verklighetsbeskrivningar.

Näringslivet sätter sej på bakhasorna mot förkortning av arbetstid. Näringslivets motargument handlar om försvagad internationell konkurrenskraft. Men behöver det bli så? I vissa fall kan 6-timmars arbetsdag leda till högre produktivitet vilket åtminstone delvis kompenserar den minskade arbetstiden.

Med rätt upplägg borde en arbetstidsförkortning inte behöva vara negativ för konkurrenskraften utan kan kanske t.o.m. vara en fördel. Bortfallet av arbetade timmar borde i många fall kunna kompenseras med ökad produktivitet samt till en del av uppbromsad köpkraftsutveckling hos anställda, dvs en långsammare löneutveckling.

Även de fackliga organisationerna behöver tänka i nya banor för att med kraft kunna driva krav om arbetstidsförkortning. Facket behöver backa från traditionella positioner vad gäller förstärkning av medlemmars köpkraft.

graf-inkomst-sysselsattning

Om man tittar på de hälsoskador som negativ stress i arbetslivet förorsakar å ena sidan och å andra sidan tittar på den negativa stress och de missade livschanser som långvarig arbetslöshet och utanförskap leder till borde det inte vara svårt för anställda att acceptera en viss materiell standardfrysning- eller minskning om man därigenom skulle kunna få stora vinster i form av ökad sysselsättning.

På plussidan finns stora vinster i form av snabbare inslussning till svensk arbetsmarknad av invandrare, dramatiskt minskad arbetslöshetsrelaterad fattigdom, minskad risk för våldsamma revolter hos underpriviligierade, minskade grogrunder för främlingsfientlighet , en allmän stärkning av arbetstagares ställning gentemot arbetsgivare (nulägets höga arbetslöshet gör det lätt för arbetsgivare att hunsa och tysta anställda men kanske många arbetsgivare trivs i denna sits?) samt inte minst en mer uthållig och mer rättvis global inkomstutveckling.

I dag är ungefär hälften av Sveriges invånare sysselsatta i någon form av anställning eller företagande, dvs cirka 4½ miljoner människor. En förkortning av arbetstiden till 30 – 35 timmar i veckan skulle därför  teoretiskt ge upp till dryga miljonen arbetstillfällen. Dvs ungefär motsvarande dagens sysselsättningsunderskott. Kanske lite väl optimistiskt men visst skulle en kunna leva med endast halva denna sysselsättningseffekt. I nuläget en utopi, förvisso, men i alla fall – för att en förkortad arbetstid riktigt ska ta skruv så ska beslutet upp i ett globalt forum, åtminstone som ett mål på medellång eller lång sikt.

 

frunsi-hoppet

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page