Armhävningsrapport

77 snabba armhävningar den 28e februari 2013
vikt 85,8 kg
längd 174,6 cm
vilopuls 42
maxpuls 205
ålder 61 år

Reflexion: bmi:et pekar på en kraftig övervikt, skall kanske tas med en nypa salt men, men, sex-sju kilos nerbantning skulle kanske inte vara helt fel. Borde även ge 10 – 15 ”gratis” armhävningar. Bra för plånboken också. Återkommer till temat i nästa rapport.

Om jag minns rätt så är svinnet i dagligvaruhandeln i storleksordningen 30,40, 50% plussar man på med att medelsvensson sätter i sej 20 % för mycket mat så ser man att besparingspotentialen är 50 – 70 % i dagligvaruhandeln. Branschvinsterna kanske åker ut med bukfetman men några smällar får man ju ta.

Mats rekommenderar: Broccoli, morötter och palsternacka skurna i stora bitar och tryckkokade i 5% övertryck i 90 sekunder. Bra med tanke på att trycket från växande global befolkning och minskande odlingsarealer för livsmedel också ökar.

 

CCF20121227_0008 (2)

Tiden för bluffpoker är förbi.

Poker

Hur mäts egentligen Sveriges utsläpp av växthusgaser? Någon slags aggregering måste givetvis göras av olika sektorer, transporter, energi, industriprocesser o.s.v. På vilken nivå fångas data in, på nationell, regional eller kommunal? Hur går datafångsten till och vilka felkällor finns? Skall klimatansträngningar göras nationellt och eller lokalt? Rimligen måste vi jobba både uppifrån och nerifrån. Det handlar ju inte om någon slag lek som välavlönade politiker leker med skattepengar utan om blodigt allvar. Vi måste ha rejält på fötter vad gäller vårt faktaunderlag för miljöarbetet såväl i kommuner som i regeringsledda klimatförhandlingar i internationella sammanhang.

När jag härförledens satt framför datorn och trixade lite med kalkylerna från nationella emissionsdatabasen gjorde jag en förbluffande upptäckt. Jag hade lagt in en formel för att räkna ut de procentuella förändringarna i växthusgasutsläppen inom transportsektorn i Sveriges kommuner för perioden 1990 till 2010, inte den aggregerade siffran utan siffran för varje enskild kommun och varje enskilt transportslag alltså, personbilar, arbetsfordon, lätta lastbilar, tunga lastbilar och bussar, mopeder och skotrar o.s.v..

Gissa vad som poppade upp! Jag trodde det blivit något slags fel i kalkylarken, alla förändringar blev lika stora! Alltså utsläppen från mopeder ökade med 155 procent i alla kommuner under hela perioden, utsläppen från lätta lastbilar med 96,7 procent också i samtliga kommuner under hela perioden o.s.v., o.s.v.

För varje kommun läggs det alltså in en siffra för varje transportslag. Man skulle tro att denna siffra på något sätt var relaterad till den faktiska situationen i just den kommunen. Men så är det alltså inte. Vad som görs är att en nationell siffra för bensinförsäljning bryts ner, förmodligen per capita och portioneras ut på samtliga kommuner. Alltså ingen lokal datafångst i form av trafikmätningar eller dylikt bara en nationell försäljningssiffra för bensin som pytsas ut.

Den nationella databasen är alltså ett skämt eller rent av en bluff, åtminstone vad gäller transportkategorierna. Det finns en siffra för volymen för bensinen på nationell nivå, punkt slut.

Det är upp till kommunerna i mån av vilja och intresse att följa utsläppen inom transportsektorn. De flesta kommuner är inte särskilt intresserade. Hur skall nu kommunerna kunna göra ett klimatarbete värt namnet om dom inte har ett beslutsunderlag som har något med den egna verkligheten att göra?

Vissa kommuner jobbar förmodligen seriöst med dessa frågar. Den absolut övervägande majoriteten gör det inte. Det är dags för en lagstiftning som ålägger kommuner att samla in och sammanställa uppgifter om utsläpp av växthusgaser inom varje enskild kommun. Annars är det inte möjligt att jobba med lokala klimatplaner – och det vill vi väl?

 

Drönare – verbal cirkuskonst som dödar.

Vilka associationer får du när du hör ordet drönare? En ofarlig person som lever ett lättjefullt och sysslolöst liv. De är väl ungefär så de flesta tänker. I bisamhället är drönare bin av hankön utan giftgadd och kraftiga käkar men som kan befrukta en bidrottning. Drönarna är dessutom trevliga prickar som sprider ett doftämne som bidrar till harmonin i bisamhället.

Vilka egenskaper har då de drönare, d.v.s. de fjärrstyrda och förarlösa flygplan som används mot Al Quaida? Tja, det borde ju rent språkligt vara en ganska trevlig manick i vart fall en harmlös företeelse.

I själva verket är det precis tvärt om. Det amerikanska drönarprogrammet vilket, nota bene, inte handhas av militär utan av den fristående underrättelseorganisationen, CIA, har kommit att spela en alltmer framträdande roll i USA:s dödande av terrorister. Hittills huvudsakligen i Afghanistan, Pakistan, Somalia, Libyen och Jemen.

Obama har under sin ämbetsperiod infört bestämmelse om att alla drönaruppdrag för att döda terrorister (även amerikanska medborgare) skall godkännas av den amerikanska presidenten personligen. Godkännande görs på grundval av så kallade ”kill lists”. Vid föredragning av dessa listor redovisas rimligen det faktaunderlag som anses motivera varje enskilt fall.

Så vitt jag förstår finns det inte i rådande amerikanskt regelverk någonting som principiellt hindrar att drönarattacker används i Europa om antiamerikanska terrorister skulle operera här.drone_storre

Fram tills inte så längesedan var skiljelinjen i rättsligt hänseende mellan krig och fred någotsånär tydlig i USA. Att en sådan skarp skiljelinjen finns är avgörande för ett land skall kunna ha en fungerande demokrati med rättssäkerhet, press- och yttrandefrihet.

Drönarattacker som vi sett dem under senare år är en av de mest iögonenfallande indikationerna på att den rättsliga skiljelinjen mellan krig och fred nu suddas ut.

Man kan säga att det råder ett slags kvalificerat krigstillstånd mellan USA och vissa fientliga organisationer som inte har statsform, som saknar territoriell förankring i ett visst land, som inte anser sig lyda under någon nationell lagstiftning och vars modus operandi är att finnas i många olika länder samtidigt.

Drönaruppdrag innebär att krigslagstiftning tillämpas mot denna typ av fientlig organisation. Civila rättsregler om personlig integritet, förundersökning, häktning, domstolsförhandling, avkunnande och verkställighet av dödsdom komprimeras och paketeras till ett enda förfarande vilket överförs från civila myndigheter till underrättelsetjänst eller militär.

Det faktum att USA vägrar att underteckna fördraget om den internationella brottmålsdomstolen i Rom ger en fingervisning om att man på ansvarigt håll i USA är medvetnen om att drönarprogrammet i många stycken står i konflikt med det regelverk som tillämpas av denna domstol.

Helt okey tycker kanske många med tanke på det hot som Al Quaida upplevs utgöra även om ett stort antal oskyldig civila dödas (collateral damage) i avlägsna pakistanska eller jemenitiska bergstrakter. Men eftersom de fientliga organisationer som bekrigas med drönare är territoriellt obundna kan kriget i princip så vitt jag förstår komma att bedrivas i alla länder inklusive själva USA.

Acceptans för drönarattacker inom det allmänna medvetandet och inom myndigheter preparerar dock allmänhetens psyken och myndighetskulturer för acceptans också för ”spillover” effekter inom en mycket vidare samhällssfär än den som omedelbart berörs av relativt kirurgiska drönaringrepp.

Det handlar om ett paradigmskifte som genom spridningsverkan rullar tillbaka demokrati och rättssäkerhet i hela samhällen.

Om man anser att det regelverk om krigsbrott som tillämpas av internationella brottmålsdomstolen i Rom, FN:s bestämmelser om mänskliga rättigheter och, i de västerländska demokratierna, allmänt accepterade regler om rättssäkerhet skall vara grundbultar i det globala samfundet är det inte möjligt att stillatigande finna sig en sådan här utveckling.

I slutändan kommer man inte heller ifrån frågan om vem som tjänar på att undantagslagar och krigslagstiftning infiltrerar och underminerar det civila samhället. För att hitta svaret måste nog en del stenar inom ekonomisk elit och organisationer med antidemokratiska ideal vändas på.

Vad gäller drönarattacker i muslimska länder kan givetvis också en ren effektivitetsfråga ställas. Leder drönarattacker i det långa loppet till önskat resultat, d.v.s. till att Al Quaida försvagas eller slås ut? Eller risker dessa angrepp att bli kontraproduktiva genom att långt fler terrorister skapas än de som dödas?

Vad innebär 30 procents reducerade CO2 ekvivalent utsläpp i Sverige (år 1990-2020)?

Kan tyckas vara en tjatig sifferexercis. Mycket har nu ordats om 20 eller 30 procent, Lena Eks dubbla roller m.m. Med sin frånvaro lyser emellertid resonemangen hur i hela fridens namn dessa reduktioner skall genomföras i praktiken. Vi har åtta år på oss!

Mellan år 2000 och 2010 minskade utsläppen av CO2ekvivalenter i Sverige med 4,3 procent. Endast 4,3 procent!

Nu skall utsläppen minska dryga 20 procent (30 procents alternativet) under innevarande decennium, räknat från år 2010, d.v.s. cirka 5 gånger snabbare. Väljer man 40 procents alternativet skall utsläppen minska cirka 8 gånger snabbare än under förra decenniet.

Till detta skall adderas en förväntad befolkningsökning i hela landet fram t.o.m. år 2020 främst p.g.a. en ökad invandring på en sju-, åttahundra tusen personer vilket gör att de nödvändiga  minskningarna blir svårare att genomföra.

Jag undrar i mitt stilla sinne om någon av de politiska företrädare som uttryckt sin uppfattning i frågan bl a på den mycket reklamerade supermiljöbloggen egentligen har koll på vad detta åtagande innebär.

Det går t.ex. inte att förlita sig endast på teknisk utveckling inom transportsektorn. Under det gångna decenniet har bilar i och för sig blivit mycket bränslesnålare, hybrid- och elbilar tar växande marknadsandelar. Ändå har utsläppen från transportsektorn i stort sett varit oförändrade under perioden 2000 – 2010. Bilparken omsätts långsamt.

Skall någonting seriöst i utsläppshänseende hända fram till år 2020 måste mycket tuffa åtgärder vidtas inom transportsektorn. Utsläppen måste minska med två, tre procent om året under resten av innevarande decennium, att jämföra med ingen minskning alls under perioden 2000 – 2010!

Biltullar, skatter, ombyggnation av infrastruktur, incitament för utsläppsfria fordon, noll-taxa inom kollektiv-trafik, kanske nya gynnade fordonsklasser för cykelhybrider o.s.v., o.s.v..

Inom energisektorn minskade i och för sig utsläppen med åtta procent under 2000 – 2010. Men minskningstakten skulle behöva dubbleras eller trippleras för uppnående av 30 procents målet .

Politiker och myndigheter måste kunna ha uppfattningar om hur dessa bastanta reduktioner skall genomföras i praktiken.

Några uppslag:

  1. Byråkratin behöver vässas kraftigt och förmodligen förstärkas till numerären (som tur är lär det finnas en och annan akademiker på sparlåga för dessa utmaningar om jag inte är fel underrättad).
  2.  Verklighetsbeskrivningarna måste uppgraderas. Datafångst, statistisk bearbetning och rapportering måste förbättras. Tillförlitliga CO2 rapporter på hög detaljnivå måste göras per halvår eller kvartal och med bara några månaders fördröjning. Det går inte att vänta två år på statistik om vi tar oss själva på allvar.
  3.  CO2 planer på kommun-, läns- och nationsnivå måste bli obligatoriska. De flesta kommuner och län har ännu idag inte fått häcken ur vagnen vad gäller CO2 planer. Denna senfärdighet beror till råga på eländet på många håll inte på oförmåga utan på direkt ovilja.
  4.  Planuppföljelse måste göras, minimum per årsbasis, avvikelser analyseras och åtgärdas, kanske måste vites-, eller bötespiskan vina.

 Det går att uppnå 30 procents målet. Men herre jösses inte utan fokus, hårda nypor och ändan ur vagnen.

 

PS Jag reserverar mig för ev felräkningar, kraven kan ju heller inte var så högt upptrissade för dessa helt ideella insatser.

Utsläpp av växthusgaser i Sverige

Enligt Nationella emissionsdatabasen, RUS, minskade utsläppen av växthusgaser i Sverige med cirka 10% mellan 1990 och 2010 vilket framgår av diagrammet nedan. Ett reduktionsmål på 20% för år 2020 leder till  en minskning med 10% mellan 2010 och 2020, en reduktion på 30 % för år 2020 leder till en minskning på 20% mellan 2010 och 2020, inget annat.

CO2-Sverige