Kärnkraften bör kunna vara helt utfasad någon gång mellan år 2025 och år 2030. Även med ganska modesta antaganden om utbyggnad av alternativ elproduktion, eleffektivisering och elbesparing.

Kärnkraften svarade år 2010 för 38 procent av elproduktionen i Sverige (då och då ser man den felaktiga uppgiften att kärnkraften skulle svara för mer än hälften av elproduktionen). Kärnkraften kan emellertid, vilket kan verka förvånande för många, fasas ut med så lite som en:

1) årlig utbyggnadstakt av vind- och solel på mellan en och två Twh fram till år 2030, dvs, med en år 2025 – 2030 uppnådd totalproduktion av vind – o solel på mellan 25 och 44 Twh och

2) en effektivisering/besparing på 30 Twh av elförbrukningen (20 % av dagens) fram till år 2030.

Med lite extra ansträngningar kan kärnkraften fasas ut ännu tidigare. En dämpning av hushållens ökande aptit på el med en progressiv prissättning av hushållsel skulle påskynda omställningen.

Noteras att om all el som behövs för att ersätta kärnkraftselen skulle komma från vindkraft skulle detta tillskott endast motsvara 5 – 10 procent av den i Sverige utbyggbara potentialen med hänsyn till mark- och vindförhållanden. Effektiviseringen/besparingen på 30 Twh motsvarar samtidigt endast det mål som statens egen energimyndighet uppgett som rimligt/önskvärt.

Tyvärr har man i de flesta svenska kommuner hittills inte ansträngt tillräckligt för att eleffektivisera. Den övervägande majoriteten av svenska kommuner har märkligt nog, 14 år efter det svenska undertecknandet av Kyotoprotokollet, inte antagit egna klimatmål och sektorövergripande klimatplaner. I vissa kommuner som t.ex. i min egen kommun, Höganäs, har inte ens det lokala miljöpartiet drivit krav om mål för  elbesparing och klimat för kommunen! Miljöpartiets roll borde vara att agera murbräcka och inte att fungera som en karriäroptimerande stödpatrull!

Vilka är då kärnkraftslobbyns motiv för sitt obstinata förespråkande av en uppgradering av befintliga reaktorer? Ett skäl som man ser då och då är att vindkraften företagsekonomiskt är mer kostsam än kärnkraften och att elcertifikaten ger vindkraften oförtjänta favörer. Men elcertifikaten är ju en mekanism för att kompensera vindkraften för att den inte har fossil- och kärnkraftens externa kostnader.

Är kärnkraftlobbyns motiv när den anför företagsekonomiska kostnader som ett argument mot vindkraft egentligen att leda bort uppmärksamheten från de stora och svåröverskådliga externa kostnader som kärnkraften dras med i fråga om slutförvaring av avfall, algblomning och gigantiska värmeutsläpp i Östersjön och Kattegatt (140 Twh per år)  samt risker förknippade med haverier, terrorism och krig?

Sveriges elförsörjning kan utan vidare klaras av med effektiviseringar/besparingar, vattenkraft, kraftvärme samt vind- och solkraft. Jag har därför mycket svårt att se att advokatyren för kärnkraft i grunden skulle kunna handla om något annat än försvar av särintressen, oligopol och privilegier. I kärnkraftsanhängarnas motivbild kan heller inte uteslutas en allmän strävan efter ekonomisk, geografisk och politisk maktkoncentration hos svenska eliter.

Eller har vi här att göra med en freudiansk dödslängtan som driver kärnkraftsanhängarna att knäfalla inför en apokalyptisk teknologi?

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page