Mulet, 9 -10 grader varmt, enstaka skurar, 12 sekundmeters vind och 18 i byarna. Perfekt dag för elmoped från Höganäs via Ingelsträde, Mjöhult och Allerum till Väla köpcenter. T o r cirka 45 kilometer. Sagt och gjort. Gympapasset på Friskis får ställas in. Tusan bara att mopedskrället bara är halvladdat.

Men det finns ju laddstolpar både vid Väla köpcenter och i IKEAs garage så tillbakaturen borde vara säkrad. Jag kör genom ett avfolkat och höstligt landskap. Vilken skillnad mot Estland i början av nittiotalet för att inte tala om Etiopien på sextiotalet. I Estland var det fortfarande mest den gamla  nomenklaturan som körde privatbil, i Etiopien gick folk miltals längs vägarna, javisst – maratonframgångarna hängde ihop med dessa förflyttningar till fots.

Nåväl, här på den folktomma skånska landsvägen stiger mopedens energiförbrukningen rejält pga blåsten. När jag närmar mej Helsingborg börjar jag därför spana efter 230 volts uttag för att inte hamna i knipa. Och där är uttaget. Svennis bil i Hjälmshult. Svennis själv dyker upp o gör inte någon större sak av att jag snor hans el men undrar lite buttert hur nätet skulle klara av och ladda fordon om alla körde elektriskt. Jag lovar att det går att fixa med lite god vilja.

Elmoped laddas i Hjalmshult

Efter en stund iväg igen och ut på 111:n och sedan Väla. Kör direkt till köpcentrats laddstolparna som oturligt nog inte fungerar, alltså vidare till IKEA. Den snälla informationsdamen vet dock ingenting utan ringer till en kollega som ger det nedslående beskedet att även IKEAS laddstolpar inte fungerar. Jag försöker inflika att det säkert går att ladda från vilket 230 volts uttag som helst men informationsdamerna vidhåller att det inte går att ladda mopeder på IKEA.

Men, säger jag, om jag själv hittar ett 230 volts uttag är det då Okey för mej att ladda. Klart det är säger damerna. Jag vänder mej om, går fem meter och hittar ett 230 volts uttag. Sen är det bara att köra in moppen i IKEAs entré och eltanka. Medan jag väntar blickar jag ut över IKEAs parkering.

Bilparkering

Här är bilen kung. En cykel i IKEAs cykelställ denna dag. Under den 21-22 kilometer långa körningen hit har jag kanske passerat två, tre cyklister och definitivt inga elmopeder eller elcyklar.

Jag kan inte göra annat än instämma  med Claus Leggewie och Harald Welzer i boken ”Slutet på världen så som vi känner den” (naturligtvis med förtydligandet att kapitalismen i det här sammanhanget måste innefatta såväl stats- som privatkapitalism) att:

”även om det bara är alltför tydligt att bilen – i en värld som blivit liten och platt, som har utmärkta kommunikationsmedel och fantastiska teknologier för kollektiv-, lokal – och regionaltrafik och hotar att gå under på grund av alltför stora utsläpp – inte är något annat än en anakronism, så är dess tid inte på långa vägar förbi: den är djupare förankrad än någonting annat i vår kulturella identitet.

Kapitalismen tillfredställer människors meningsbehov genom konsumtionsmöjligheter; och bilen står för nöje, makt, klass, frihet, bekvämlighet, fetischvärde, teknologi och sound – alltså maximalt av konsumerbar mening. Därför vill ingen avskaffa den, trots att den sedan länge hör gårdagen till.”

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page