Hyllning till Katalonien och Trotsky

Har just lagt ifrån mej två böcker som gett mej härliga läsupplevelser. George Orwells ”Hyllning till Katalonien” (En bok för alla, svensk översättning av Ingemar Johansson) och Jean-Jacques Maries ”Trotsky, Revolutionaire sans frontières”.
Orwells välkända ”1984” och ”Djurfarmen” avverkade jag för en halv manålders sedan när jag gick på Nicolai gymnasium i Helsingborg så det kunde verkligen vara hög tid att nu i Herrens år 2012 ta sej en titt på Orwells primära inspirationskälla ”Hyllning till Katalonien” som handlar om det spanska inbördeskriget mellan Francos rebellarmé och den socialist- och kommuniststyrda spanska republiken.
Ett begrepp som är framträdande i båda böckerna är det, i den socialistiska tankevärlden, välbekanta motsatsparet ”permanent revolution” och ”socialism i ett land”.
George Orwell som begett sig som frivillig till den republikanska sidan hamnade, ganska slumpstyrt, i en trotskistisk milis och fick därför problem när det Stalinstyrda kommunistinflytandet växte på den republikanska sidan.
I boken Trotsky, Revolutionaire sans frontières, synar den franske litteraturprofessorn Jean-Jacques Marie Trotsky, Stalin och utvecklingen av den sovjetiska kommuniststaten. Trotsky förespråkade som bekant världsrevolution medan Stalin som satt vid köttgrytorna under huvuddelen av Sovjets första tre decennier skydde världsrevolution och Trotsky som pesten. Priset för Stalins politik blev den inkompetenta och korrumperade nomenklaturan.
Hur kunde en sådan figur som Stalin egentligen komma till makten? Enligt Marie finns det ett väldigt enkelt svar på frågan. Stalin opponerade sej aldrig mot Lenin. Stalin visade aldrig någon egen profil till skillnad från i stort sett alla de andra ledande revolutionärerna. Stalin verkställde lydigt order med en enorm arbetskapacitet och viljestyrka.
När Stalin sedan efter Lenins död hade konsoliderat sin maktställning blev det andra bullar vilka såväl Orwells trotskistiska milis som Trotsky själv fick smaka på.